I går, tisdag den 17/1, ägnades större delen av tiden i kommunfullmäktige i Varberg åt att debattera svaret på en motion från socialdemokraterna som handlade om att man ville att vårt kommunala bostadsbolag skulle bygga seniorboenden. Tyvärr var motionen så klantigt skriven att det inte gick att tillstyrka den.
Jag har inget emot tanken på seniorboenden, tvärtom är jag positiv till sådana. Tanken med dessa boenden är att man bygger speciella bostäder med någon grad av extra service som gör att de boende har större möjligheter att bo kvar i sin hemmiljö längre när man blir gammal och ”skraltig”. Oftast brukar det handla om s.k. +55-boende dvs man ska vara minst 55 år när man flyttar in.
Däremot blir jag mycket tveksam när man försöker framställa sådana boenden som lösningen på framtidens äldreomsorg. Som jag ser det kommer seniorboendena även på lång sikt inte bli annat än ett komplement i marginalen. Det allt överskuggande flertalet av de äldre kommer även i fortsättningen att bo i ”vanliga” bostäder i villor, bostadsrätter eller hyreslägenheter.
Det viktigaste blir därmed vad vi gör med de redan befintliga bostäderna i kommunen. Inte minst vårt kommunala bostadsbolag har mängder med äldre flerfamiljshus som ex vis saknar hiss, vilket är en av de viktigaste förutsättningarna för att man ska kunna bo kvar längre i sin hemmiljö när man blir äldre.
Det är också säkert så att speciella seniorboenden kräver ett visst underlag för att kunna fungera dvs det är framförallt i stan och de större tätorterna i övrigt (typ Tvååker, Veddige och kanske Bua/Väröbacka) som sådana kan bli aktuella.
På de mindre orterna finns det också behov av fler lägenheter för de som väljer detta, men det måste då handla om hus och lägenheter som fungerar för många samhällsgrupper, eftersom det inte finns underlag för renodlade seniorboenden.
Jag kan tänka mig åtminstone fem olika grupper som efterfrågar dessa lägenheter. En grupp är de som helt enkelt föredrar den här typen av boende och som har helt andra prioriteringar än att sköta hus och trädgård på fritiden. En annan grupp som fortfarande är vanlig på landsbygden är när föräldrarna behöver en lägenhet vid generationsskiftet på gården. En tredje grupp kan var äldre som är fysiskt friska men som kanske känner sig lite otrygga i sitt eget boende och därför flyttar till en lägenhet istället.
En fjärde grupp är ungdomar som vill flytta hemifrån och behöver en lägenhet och den femte gruppen är de som behöver en lägenhet vid en separation eller skilsmässa. Har man barn vill man säkert hitta en lägenhet lokalt som ger barnen en smidig möjlighet att träffa även den förälder som barnen inte bor hos.
I samtliga dessa fall har man behov av att hitta en lägenhet lokalt och ska inte behöva flytta till stan bara för att man inte hittar en lägenhet på den ort där man bor idag. Problemet är vem som ska bygga dessa lägenheter. I de fall det finns privata intressenter som bygger är detta självklart bra, men många mindre företag ser detta som en alldeles för stor risk idag. Skulle det vara så att man inte kan hyra ut alla lägenheter utan någon tidvis står tom kan detta riskera hela företaget.
Vårt kommunala bostadsbolag däremot har idag c:a 5.000 lägenheter. I den jämförelsen blir en enstaka tom lägenhet inga som helst problem. Därför borde vi förmå Bostadsbolaget att bygga lägenheter även på mindre orter vilket man inte alls gör idag.
Slutsatsen av det här resonemanget blir därför att Varbergs kommun framför allt måste förmå sitt bostadsbolag att tillgänglighetsanpassa sina befintliga bostäder och ta sitt ansvar för den framtida tillgången till lägenheter även på mindre orter. Detta är för mig högre prioriterat än att det till varje pris är just det kommunala bostadsbolaget som ska bygga seniorlägenheter, även om jag självfallet inte har något emot att man gör även detta.
Recent Comments