... STEFAN STENBERG BLOG ...

Bensinskatten

Nu börjar det dyka upp annonser i tidningarna där man vill samla till kamp mot Centerpartiet som har mage att föreslå en höjning av bensinskatten i det miljöpolitiska program som antogs av riksstämman förra veckan. Jag förstår inte riktigt detta - kan någon realistisk person ange något annat sätt som fungerar. Få är väl de som idag inte inser att vi måste få ner utsläppen från biltrafiken. Det är självfallet inte den enda som ska göras men en viktig del av helheten.

Framför allt måste detta handla om att få ner bilåkandet på de platser där det finns realistiska alternativ som kollektivtrafik och samåkande och det är framför allt i och i anslutning till våra större städer. På landsbygden kommer det aldrig att finnas underlag för en vettig kollektivtrafik så där är det betydligt svårare att ersätta bilen - där kommer det istället i framtiden att handla om alternativa drivmedel.

Instämmer man i detta resonemang kan jag inte se någon annan lösning än det som Centerpartiet föreslår dvs en höjning av bensinskatten kopplat till ökade reseavdrag för de som verkligen har långt att åka och saknar alternativ till bilen.

Jag har också lite svårt att köpa resonemanget om att bensinskatten riskerar att avfolka landsbygden i Sverige. Anta att du har en bil som går 1.500 mil om året och drar 0,8 lit/mil. Då motsvarar en bensinskattehöjning på en krona c:a 100 kr/månad. Det är knappast sådana summor som får människor att flytta. Istället handlar det om hushållets totalekonomi och då har landsbygdsfamiljen kanske köpt sitt hus en eller ett par miljoner billigare än vad samma hus skulle kosta i stan och för dom pengarna kan du köpa en jädra massa bensin.

Centerstämmorna i Kalmar

Jag hade nöjet att vara ett av ombuden på årets riksstämma i Kalmar där vi under 4 dagar tog fortsatta kraftiga steg framåt i den pågående utvecklingen mot ett modernt parti för 2000-talet. Detta innebar både att vi ex vis utformade nya viktiga program inom miljö- och jobbområdena men också att vi tog nya stadgar som möjliggör en radikal förändring i hur vi organiserar oss som parti för att möte framtiden.

Tyvärr har det framställts i media som partiledningen håller partiet i strama tömmar och att alla förslag som inte sanktioneras därifrån avslås. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Jag skulle istället vilja påstå att den här stämman är den där den enskilde stämmoledamoten haft störst möjlighet att påverka.

Problemet är att detta inte framgick så bra i TV-sändningarna. Detta beror på att stämman inleds med en dags kommittearbete där 12 kommitteer går igenom partistyrelsens förslag och alla inlämnade motioner var och en inom sitt område. Det är sedan dessa kommitteers förslag (och inte partistyrelsens) som stämman behandlar.

Nytt den här gången var att alla ombud till stämman var med i någon kommitte och hade möjlighet att direkt påverka inom sitt ämnesområde och som representant för sitt partidistrikt. Om man jämförde dessa kommitteers förslag med partistyrelsens ursprungliga kunde man på många områden hitta ganska stora förändringar. Det är alltså här, och inte i talarstolen, som ombudens stora påverkansmöjlighet ligger men det syns självfallet inte i TV.

Där syns istället enskilda ledamöter med förslag som man kanske inte fått gehör för ens på hemmaplan. Här syns också CUF:are som med stor entusiasm ofta driver en mer radikal linje än partiet i övrigt. En tredje kategori är de som lagt förslag i kommitteerna men inte fått majoritet för dom - då är det ganska naturligt att man gör ett nytt försök direkt på stämman. För mig låter det ganska naturligt att många av dessa förslag avslås eftersom de flesta redan har behandlats en gång innan utan att få stöd i resp kommitte.

Tyvärr kan ju detta innebära att det framstår som om allting avslås för den som bara ser TV-sändningarna men jag förstår inte hur bevakande journalister (som ska vara proffs) faller i samma fälla.

Läs mera om stämman här

Övertolkning av Finansdepartementet

I går kväll hade vi årsstämma i vårt lilla lokala försäkringsbolag där jag är med i styrelsen dvs Värö-Stråvalla Sockenbolag som ingår DINA-gruppen (numera omdöpta sockenbolagen heter så). Många vet inte att dessa bolag överhuvudtaget finns men det finns fortfarande ett femtiotal sådana här små ömsesidiga försäkringsbolag som lever och har hälsan. Finessen med dessa bolag är att vi har en unik kännedom om vår lokala marknad samtidigt som vi genom ett utvecklat återförsäkringssystem har samma ekonomiska säkerhet som större bolag.

Vårt problem nu är att vi sannolikt inte kan finnas kvar som separat bolag i framtiden tack vare att Finansdepartementet övertolkat ett EU-direktiv som säger hur stort eget kapital försäkringsbolag måste ha. Trots att Eu-direktivet uttryckligen säger att reglerna inte ska gälla små ömsesidiga bolag som vårt har Finansdepartementet valt att bortse från detta och införa regler som inte gör några sådana undantag vilket innebär att även små bolag ska ha ett eget kapital på c:a 30 miljoner kronor vilket självfallet är helt omöjligt för de små bolagen.

Genom att sätta en sådan gräns utan någon som helst relation till bolagets storlek anser jag att Finansdepartementet i praktiken inför en konkurrensbegränsning till förmån för de stora på försäkringsmarknaden. En betydligt rimligare bedömning borde vara att utgå från ex vis soliditeten eller liknande som sätter det egna kapitalet i förhållande till verksamhetens omfattning.

C håller ställningarna i opinionsundersökningarna

I dagens SIFO-undersökning som publiceras bl a i GP fortsätter den trend man sett sedan tidigare dvs att regeringspartierna ligger avsevärt under valresultatet medan oppositionen ligger plus. Det här är väl i och för sig ganska väntat med den taktik regeringen valt vilket innebär att man ska klara av att ta tag i de knepiga frågorna direkt. För mig verkar detta helt riktigt dels därför att åtgärderna faktiskt behövs nu och dels därför att det är om 3,5 år nästa viktiga opinionsundersökning är och inte nu.

Det intressanta är dock att det är 2 partier som inte följer trenden. Viktigast för min del är självfallet att C inte tappar som de andra regeringspartierna utan istället håller ställningarna jämför med valet, men egentligen är den andra trenden lika viktig dvs att V inte klarar att ta sin del av oppositionens uppgång.

Läs artikeln om undersökningen här i GP

Kursändring hos S?

Har just nu lyssnat färdigt på Mona Sahlins första tal som partiledare där hon pratar mycket om behovet av förnyelse. Frågan är självfallet hur mycket förnyelse hon kan åstadkomma och vad s-väljarna kommer att tycka.

Min tro är att hon kommer få svårt att åstadkomma någon nämnvärd förnyelse i ett parti med så stor inneboende tröghet som socialdemokraterna. En stor del av denna tröghet kommer sig av det nära samarbetet med LO. Detta kunde man inte minst höra under gårdagens inlägg där många från den delen av partiet med skärpa framhöll sin ovilja mot förändring (ex vis genom krav på en återställning av A-kassenivåerna).

Än så länge är det ju ingen som vet vilken politik Mona Sahlin kommer att föra - den dagen hon måste precisera sig kommer någon falang inom partiet att bli sura oavsett vilken väg hon väljer. Det är detta problem alla partier brottas med idag - dvs att partiets kärnväljare och de presumtiva nya väljarna ofta inte alls är intresserade av samma frågor.

Det här uppfattar jag som den stora styrkan med mitt parti just nu. Maud har klarat av att förnya och precisera Centerpartiets politik i en rad frågor utan att stöta bort kärnväljarna. Bland våra borgerliga kolleger känns det som moderaterna är delvis på väg mot något motsvarande även om den stora testen infinner sig i valet 2010 då vi verkligen kommer att se vad de traditionella m-väljarna ger för recension av de gångna 4 åren.

Kd verkar å andra sidan just påbörjat detta där man försöker hantera   en kursändring inom abortfrågan. Hur man ska kunna lösa detta utan splittring när en stor del av kärnväljarna ser detta som en så central fråga övergår mitt förstånd.

Fp slutligen verkar försöka hantera det här genom att helt göra sig av med allt vad kärnväljare heter vilket för mig verkar som en mycket riskabel metod som också nu verkar visa sig i opinionssiffrorna.

Förvirrad Ullenhag

Folkpartiets lätt förvirrade partisekreterare Erik Ullenhag var, i sin desperation över FP:s opinionsiffror,  igår ute i media och kritiserade sin Allianspartner Centerpartiet för att bli allt för "nyliberala".

Jag tänkte bemöta dessa befängda påståenden, men efter att ha läst Johannes Forssbergs ledare i dagens Expressen där han kapar Ullenhag jäms med fotknölarna kan jag bara hänvisa till denna istället.

Läs Expressens ledare här

Statsråden som chefer

Sitter precis och läser den undersökning tidningen "Chef" gjort om hur ministrarna fungerar som chefer. Detta har man gjort genom enkäter bland de anställda på departementen. Här klagar man i många fall på bristande förankring och för snabba beslut.

Här tror jag att man missar en väsentlig sak och det är att politikerna inte är konventionella chefer på samma sätt som i näringslivet.  Självklart ska den politiska ledningen i ett departement ta sitt ansvar för arbetsmiljö och delaktighet bland dom anställda men man får aldrig glömma att politikerns första ansvar är att se till att statsapparaten faktiskt gör det medborgarna vill.

Om dom anställda i departementen anser att ministrarna "lyssnar" för lite på dom kan det ju faktiskt lika gärna innebära att politikerna faktiskt gör sitt jobb dvs lyssnar på väljarna istället.

Läs undersökningen på Chefs hemsida

Mona Sahlin

Så ska då Mona Sahlin bli partiledare för SAP. 

Jag har svårt att tro att detta ska bli något jättelyft för ett parti som är i desperat behov av förnyelse. Att då utse en ny partiledare som tillbringat större delen av sitt vuxna liv i maktens korridorer kan knappast sägas vara framåtsyftande, men det var väl bara hon kvar. Förstahandsalternativen (Margot Wallström, Carin Jämtin och Thomas Bodström) har ju redan tackat nej och andra verkar ha insett sina begränsningar (t ex Ulrica Messing).

Ur borgerlig utgångspunkt känns det självklart positivt att man ska behålla Marita Ulvskog som vänsteralibi. Varje gång hon syns i TV brukar ju innebära ett lyft på någon procent upp för de borgerliga.

Valdebatten i SVT1

Jag hör till dom som sällan blir speciellt arg över något här i världen - det går oftast att se något humoristiskt i det mesta. Att ett TV-program kan få mig upprörd är ännu mera sällsynt.

I går lyckades dock de båda utfrågarna i avslutningsdebatten i SVT1 med detta när man visade sig så totalt partiska till förmån för "superpampen" Göran Persson. Det jag talar om är när programledarna låter Göran Perssons uppenbart felaktiga påstående om att alliansen skulle införa någonslags extra pensionärsskatt stå oemotsagt och istället genast byter ämne.

Sådan uppenbar partiskhet får till och med mig upprörd.

När får vi se vänsterkartellens alternativ

Den 23 augusti redovisade den borgerliga alliansen sin valplattform där man på ett antal områden redovisar en gemensam politik man går till val på. Att en opposition på det sättet går fram med en gemensam plattform måste vara unikt.

Den självklara frågan blir nu: När får vi se vänsterkartellens motsvarighet?

Ska väljarna kunna ta ställning på ett vettigt sätt i valet måste man rimligen veta om det blir s, v eller mp:s politik som kommer att gälla i de frågor man är intresserad av.